KarinSvensdotter

----------------------------
Jöns är åbo har i mtl 1741. 1746 och 1750. Enl domboken 1802 ägde arvskiftet efter Jöns ägde rum 1756.
I domboken 1758 står att Johannas farbror var Sven Olofsson, Skogstorp.
Inger var enl. boken 50 halländska antavlor född Hässlås. I så fall hette föräldrarna Per Bengtsson och Inger eller Ingeborg Persdotter. Åldersuppgiften i hennes dödsnotis ger födelseåret ca 1732. Hon gifte om sig med nästa åbo.
Dotter Johanna gifte sig 1777 i Stafsinge med Lars Nilsson från Lilla Salltorp, Alshög.

Sven var son till Jöns Larsson och Karin Svensdotter, Olofsbo 4. Han var enl. mtl både kronoskattebo och kronolots. Att Inger tidigare var gift med Jöns Olofsson står i domboken 1758. Hon friköpte gården 1779.
Sonen Per är bara nämnd i moderns bouppteckning Hon var död 1809.
Dotter Inger var gift med Per Persson, Jonstorps kvarn. Vinberg. Hon dog före modern.
Dottern Olena gifte sig 1787 med Olof Bengtsson,åbo, Faurås, Vinberg. När Olof och deras son Jöns 1818 sålde sina andelar i gården till deras son Bengt åberopades ett fastebrev 1803 på 1/9 mtl Agerör för Olof Bengtsson och Olena Svensdotter, bosatta i Faurås, Vinberg.
Dotter Karin var gift med Nils Nilsson, åbo, Skogstorp 1.
Sonen Jöns var åbo i Tröinge, Vinberg, Han gifte sig 1796 i Vinberg med Anna Britta Andersdotter från Tröinge. Hon kallades Anna Britta Lindström.
Dottern Lenamaja var gift med Sven Pettersson, gästgivare, Bergagård, Ljungby. Hennes namn är tydligt skrivet som ovan i födelsenotisen, men hon kallas Lena Maja eller Lena Maria på övriga ställen i kyrkans böcker.

Sven Jönsson blev 1786 åtalad för att han undandragit sig ett flertal kronoskjutsningar, som han i sin egenskap av kronoskattedbo varit skyldig att deltaga i. Han uppvisade vid rättegången sin lotsfullmakt och en skrivelse från en lotsinspektor som hette Olof Svensson, i vilken denne hävdade att Sven borde vara befriad från alla skjutsningar. Själv förklarade Sven att han som lots ständigt måste vara beredd att lotsa, och att han därför alltid måste hålla sig hemma.

Åklagaren sade sig vara väl medveten om allt detta. Men han hade fått höra klagomål från andra kronobönder över att Sven Jönsson inte deltog i skjutsningar, och hade dāför åtalat honom för att göra det bekant för alla att Sven inte hade någon skjutsningsplikt. Domstolen bekräftade detta.

Makama ägde enl, mtl och domboken 1/3 mtl. De sålde 1802 till sonen Jöns Svensson och hans hustru Anna Britta Andersdotter 2.9 mtl, och till mågen Olof Bengtsson och dottern Olena Svensdotter 1/9 mtl kronoskatte.
Efter det att nyssnämnde Jöns Svensson dött sålde änkan sin andel i gården, 2/27 mil, till sin son, nedannämnde Jöns Jönsson.
Under perioden ca 1809-20 tycks gården ha brukas av åbor i Vinbergs socken. Åtminstone en av dem var ovannämnde Jöns Jönsson. I domboken står att 1809 brukade Olof Bengtsson, Faurås, 1/9 mtl, och Jöns Svensson, Tröinge, 2/9 mtl.
Gården delades i och med att dotter Olena sålde sin andel i den till sin son Bengt Olofsson.

Utdrag ur boken ”Gårdsgenealogi – Stafsinge och Vinbergs socken” av Ingemar Rosengren.
----------------------------------

Svärsonen Nils var född i Ljungby kyrkby. Alla barnen utom det yngsta var födda där. Dottern Severina Kristina kallas Johanna Severina i båda föräldrarnas bouppteckningar. Familjen bör ha flyttat hit mellan 1827 och 1831.

Vigsel i Ljungby.
Inbördes testamente 1832.

Änkan Anna Kristina Nilsdotter sålde 4/11 1832 till sin dotter Neta Olena Nilsdotter 1/6 mtl kronoskatte Skogstorp .

Årtalet och att säljaren var änka står tydligt i domboken. Detta går inte ihop med att Nils Andersson enl. Stafsinge kyrkobok dog 1833.

Vid hösttinget 1830 var Nils "full inför rätta" och dömdes att böta. Senare under samma ting fortsattes ett mål från urtima tinget 2/7 1830, där Nils varit anklagad för att ha "slagit och fällt smädeord emot sin svärmoder Karin Svensdotter".

Han befanns vara skyldig och dömdes att böta, och att vid tinget offentligen be Karin om ursäkt. När detta skulle ske 1831 uppstod svårigheter, därför att Karin då var så skröplig att hon inte kunde infinna sig och Nils befanns vara berusad. Han fick böta för detta. Vid nästa ting fick Nils efter särskilt tillstånd göra avbönen. En nämndeman fick representera Karin.

År 1831 blev 12 bönder i Skogstorp och Agerör samt Nils Anderssons hustru Anna Kristina åtalade för att de medelst en skrivelse till en länsman att honom att häkta och på Varbergs fästning under 10 dagar insätta Nils Andersson. Länsmannen och kyrkoherde Kullberg, som författat skrivelsen, blev också åtalade.

Det var allmänt känt i trakten att Nils misshandlade sin svärmor. Många var upprörda och oroliga över detta, inte minst hans hustru och kyrkoherden. Hon fick denne att sätta samman en skrivelse till en länsman som uppmanade denne att för svärmoderns säkerhets skull häkta Nils. Detta var en olaglig handling. Hon och de 12 bönderna skrev sedan under den, och länsmannen gjorde vad som begärdes av honom.

Alla underskrivarna dömdes till vardera ett års fängelse på Kristianstads fästning. (Det står så, men det förefaller osannolikt.) De fick också böta och att betala Nils en riksdaler för varje dag han suttit fängslad. Av domstolsprotokollets formulering framgår inte om det var en riksdaler för alla, eller en riksdaler för var och en.

Domstolen konstaterade att Kullberg bistått de straffade "med råd och dåd" och kallade detta "ej välbetänkt". men då han inte uppmanat någon att skriva under, blev han frikänd. Även länsmannen blev frikänd. Domstolens motivering för detta är oläsbar.

Av ett tvistemål mellan Nils och hans bror Carl Johan 1832 framgår att Nils hade ägt 1/2 mtl Ljungby 1 som blivit sålt på utmätningsauktion 1878 på grund av en borgensförbindelse som Nils ingått. Gården köptes av svärmodern Karin och såldes av henne till Carl Johan.

Under flera år runt 1830 höll bröderna Nils och Carl Johan igång två invecklade tvistemål. Det ena gällde arvet efter deras föräldrar, det andra föranlett av nyssnämnda utmätningsauktion. I båda var Nils kärande. De slutade med att Nils tilltvang sig några obetydliga fördelar.

En kronofogde Paridon Schuer höll utmätningsanktionen. Han blev 1833 stämd av Nils, som påstod att han redovisat köpesumman på ett oriktigt sätt. Nils fick rätt av domstolen, som dömde Schuer att betala Nils en betydlig penningsumma.

Anna Kristina Nilsdotter undertecknade 1834 en skrivelse till häradsrätten. I den kallas hon åbo.

Gården delades i tre delar.

Utdrag ur boken ”Gårdsgenealogi – Stafsinge och Vinbergs socken” av Ingemar Rosengren. Sid. 4
--------------------------------