AmundÖrjansson

"Solberga - Löjtnant Amund Örjansson, född i Solberga anno 1652 av fadern Örjan Nilsson, modern hustru Böret Amundsdotter. Tjänt i sin uppväxt på åtskilliga ställen här i bygden, gick på sitt 20:e år som soldat, för sin broder Anders Örjansson i Tömte. Blev anno 1672 utkommenderad att arbeta vid Carlsburg på gravar och vallar. Blev under belägringen av samma stad skjuten i armen, då han med andra av besättningen gjorde ett utfall. Blev därav sängliggande i 1 * år. Blev slutligen tillfångatagen av biskopen av Münsters folk, när staden kapitulerade och kom tillbaka till Sverige 1676 och inlagd i Göteborgs garnison...Anno 1679 kom han under Värmlands regemente och genomgått åtskilliga grader. Tog efter rustmästaretjänsten avsked från regementet, då han blev satt till samma ämbete över Jösse Härads allmoge 1689. Därefter blev han löjtnant för allmogen, vilken tjänst han med flit och beröm förestod till sin dödsdag." På några korta rader, ett anonymt livsöde från Sveriges stormaktstid: Bonddrängen Amund, som tröttnade på att gräva i blåleran och i stället städslade sig som soldat. För gement folk vid den här tiden, där man sällan lämnade byn, kanske aldrig socknen och det krävdes skrivna pass för att få gå utanför det egna häradet, oftast det enda sättet att vidga sina vyer. Till skillnad från många av dem som skickades över från moderlandet, åren 1672-74, så överlevde han hela kriget. Han är på inget sätt unik; var som Jössehäringar i gemen, föga lagd för hjältedåd, men skötte sin tjänst och tog avsked, för att vid 50 års ålder dö av hjärnblödning: "Hemkom af Arbete, klagade sigh om hufvudet och gick till sengz och dödde straxt effter 2 a 3 timmars hefftige Siuckdomb" Myllades ner och glömdes bort. / Dödsrunan Köla F:1 s72
Sveriges krig 1675-79, som den gode Amund så oturligt hamnade mitt i, kallas vedertaget "Det Skånska Kriget". I Danmark och Norge "Det Skaanske Krig", i de Anglo-Sachsiska länderna "The Scanian Wars", trots att strider utkämpades lite varstans i Skandinavien och norra Tyskland. Endast tyskarna är mera konsekventa och kallar konflikten "Der zweite Nordische Krieg". I gränslandskapen mot Norge, bl.a hemtrakterna för skrivaren av dessa rader, gick det i folkmun till eftervärlden som "Gyldenlöwefejden", efter den norske ståthållaren Ulrich Fredrik Gyldenlöwe och hans härjningståg, 1676 och 1679.