CarlErsson

Under Stora Ofreden 1700-25, blev 25 personer från Västra Saltvik tagna som ryska krigsfrångar. I byn Ödkarby blev fyra personer tillfångatagna. Kvinnor och barn som fördes bort kom att användas som livegen arbetskraft och de flesta blev kvar för alltid. Av hela Saltviks befolkning hamnade ca 13 procent av befolkningen i rysk fångenskap.Åren 1713-14 flydde många ålänningar till Sveriges fastland. De som flydde blev i amllmänhet borta ca åtta år, men uppåt 60 procent kom aldrig tillbaka. Det gjordes kollekter till flyktingarna i Sverige, men 1719 klagar prästerskapet på att man trots ständiga flyktingkollekter har fullt av tiggande flyktingar längs vägarna. Den första båten med återvändande åländska flyktingar avgår i mars 1722 och i november samma år hålls det första tinget i Saltvik. Eftersom Åland anses vara särskilt hårt drabbat av Stora ofreden beviljar man ca åtta skattefrihetsår (mot Finlands fyra).Under Stora ofreden drabbades befolkningen på Åland även av skördebortfall och pest.Efter kriget var det svårt att hitta folk som kunde bygga upp gårdarna igen. 200 man från Saltvik hade blivit uttagna till båtsmän och många återvände inte.